Ettusen
Allt är bara en helvetes massa bokstäver som försöker finna sin plats i berättelsen om ett liv. En del hamnar i rätt mening omgående, andra får manglas om och om igen. Samma sak med förhoppningar och drömmar, vissa är bara ämnade som förströelse. Andra uppfylls som om det låg magi bakom händelseförloppet. Som om det för en gångs skull faktiskt var meningen.
Jag har fått nog av gamla betraktelsesätt, behöver en ny kula att börja på. Det gör ingenting om den är fyrkantig, har man för avsikt att hålla något rullande får man vara beredd på att slipa, karva och omforma. Få i något så när balans, kanske rensa kägelbanan från de hinder som smög sig dit. Stormarna med allt sitt löst flygande bråte, stillheten när allt lagt blev liggande i ett skvalpande hav av icketid.
Liv, ge mig mod att våga vara…
…och kraft att utvecklas vidare. Min väg, mina steg, mitt hjärta.
Det är allt jag, efter ettusen inlägg, önskar mig.
The fool on the hill 